En hel del har hänt sen jag var här inne och skrev.

Sommaren har varit fantastisk. Alla dessa goa människor jag fått umgås med. Två helger i juli har jag campat, ena helt på mc träff och helgen efter på en festival. Varit en upplevelse som jag sen kommer glömma.

Mc träffen med all denna kärlek från dessa underbara människor och vänner. Ville inte att den helgen skulle ta slut. Men jobbet kallade på måndag, så det var bara till att ställa om sig.

Helgen efter var egentligen inte tänkt att jag skulle åka på festival, men i sista sekund så ändrade jag mig och fick tag på biljett, tält, sovsäck och en tältsäng. Dock var sängen för stor för tältet, så det blev två liggunderlag, och efter två nätter var det skönt att komma hem och sova i en säng. Ska investera i luftmadrass :).

Dock andra dagen på festivalen blev lite off på kvällen. Mötte en person som jag gärna hade hoppat över att möta. Men chansen var stor, så där möttes våra väger.

Det var mycket jobbigt och ett försök till att prata med personen var lite svårt. Personen hade problem att stå stilla pga för mycket av den goa drycken. Men jag tror att nått gick fram ändå, trodde jag.

Bedrog mig rejält. Efter den helgen har lite messande förekommit och i god tron att personen och jag kunde hitta ett bra avslut, eftersom vi har gemensamma vänner, så mitt försök att få till ett möte och prata, så fick jag ett ja, men tyvärr som kom aldrig ett svar när innan det blev försent.

Idag sitter jag här och ska upp i rätten, för jag är åtalad för misshandel på denna person. Hela min värld rasade samman här i fredags. Har aldrig mått så här dåligt, inte ens efter alla bråk som jag och denna person haft.

Jag har sänt ett mess till personen men ingen respons.

Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur man kan vara så kall och tro att detta kommer leda till något bra. Det kommer de inte göra. Vi båda kommer bli skadade av detta.

Men jag är optimist och jag hoppas att personen tänker till och ser till att vi löser detta på ett bra sätt.

Det som gör mig mest ledsen är att jag aldrig haft med myndigheter att göra. Har fostrat min son på egen hand, Haft bra boende, haft ett stort socialt nätverk, jobb, bil osv.....levt ett bra liv.

Sen blev jag kär och helt plötsligt hamnar man i register hos myndigheter!!! VAD HÄNDE?????

Är det kärlek? Är det tillit till din partner? Är det lycka? Vet inte :(.

Jag tror på sanning, ärlighet, rättvisa och på gud. Kommer bli tufft men sanning kommer alltid fram i slut ändan. Det är den tron som håller mitt mod uppe för tillfälle. Och mina vänner som står bakom mig, som har känt mig länge och vet vem jag är.

Alla kan vi göra fel, ingen är perfekt men att spela ett spel som är så högt och tro att detta kommer sudda ut och dölja dina brister, så har du fel. Snarare så kan det bli bakslag. Tänk på det!!!

Nu ska jag försöka lägga detta lite åt sidan och faktiskt njuta av att jag köpt mig en bil, har ett kanon bra jobb med underbara kollegor, bra vänner och kanske en ny kärlek :). Förälskad är jag allt men det är bara i början och vad som händer vet ingen. Jag njuter på vägen bra, inget annat. Inga förväntningar!! Bara försöka må bra och gå framåt i livet.

Jag vet att jag inte borde skriva om detta, men detta är min läkningsprocess och har alltid varit, och jag kommer fortsätta skriva fast hinder har varit på vägen som satte stopp, men inte nu.

Kram på er där ute, och kom ihåg, ärlighet varar längst!!!!

Halva semestern kvar!

Nu har jag halva tiden kvar på min semester.

Första halvan tillbringade jag par dagar hos min syster i Göteborg, och så mycket som vi gjorde på dessa dagar har jag inte gjort dom senaste 2 åren, räknat helger. Vad har jag varit??

Vi hann vara på olika ställen med musik och dans, åka båt, sola, cykla, äta go mat och givetvis massor med god dryck.

På ett ställe som vi besökte under fredagen var mycket intressant. Den uppmärksamhet jag fick, förvånade mig verkligen. Har nog inte riktigt förstått det ännu, men någonstans, långt nertryckt i mitt huvud, så förstår jag att att när jag plockar fram mitt leende så får jag uppmärksamhet.

Men de leende är ibland svårt att ta fram. Har man under par år fått höra hur dålig man är, hur man inte duger, hur man är psykiskt sjuk, hur man är lat, hur man är äcklig, hur man är smutsig...............och allt är mitt fel!!!! Sen nästa dag, världens snyggaste, bästa sambo!!!

Tro mig, då försvinner ens självkänsla och man tror sig inte kunna duga till något. man blir väldigt sluten och drar sig undan allt och alla. Man går med nedsänkt huvud och min underläpp har många ärr av ständigt bitande. Kommer på mig själv än idag att jag biter mig i underläppen, en trygghetskänsla som jag skapat att skydda mig själv. Ja, jag skyddar mig själv fortfarande och har vissa dagar då jag vill bara låsa in mig hemma och fly.

Men så kommer det en dag som denna fredag, jag kände mig vacker, jag kände mig i harmoni, jag kände mig glad och då kom leendet fram. Kom fram en man och tog min hand och sa: Du är den vackraste här ikväll!! Så vacker! Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, så det blev ett tack!

Det går upp och ner, igår och idag är det lite ner, men jag kämpar på att ta mig igenom allt och det som fortfarande hänger över mig. Kan inte riktigt skriva om det, men myndigheter är inblandade. Känns lite jobbigt att ha det över min semester men jag kommer fixa det.

Sen vill jag bara säga tack till en viss person som dök upp i mitt liv, när jag hade det som jobbigast. Jag tror vi blir tilldelade människor för stunden, så man skingrar tankat på annat än det som är jobbigt. Så TACK till dig som dök upp, finns kvar ännu och fick mig att må bra :)!!!

Nu iväg och hämta min cykel :)

//Vanja

Semester!

Att kunna lägga sig när man är trött, oavsett vilken tid på dagen, är lyx. Det kallas semester.

Så jag tog mig två timmar av denna dag, till att sova. Behövde verkligen den vila. Som det känns nu så kommer jag förmodligen att ta en liten vila varje dag eller varannan dag. Efter par händelserika månader är man trött. Mycket jobb och sen mycket i de privata. Tyvärr inget positivt, så man känner nu hur mycket kraft allt tagit.

Men om det återkommer jag, när jag har just den känslan att skriva av mig.

Nu ikväll blir det fotboll.

Hej U-21, hoppas ni vinner!!

//Vanja

Hej alla där ute!!

Efter nått år av tystnad, så har jag beslutat mig för att öppna upp min blogg igen.

Utseende på sidan kommer justeras inom kort, så tills dess håll tillgodo av denna enkla mall.

Varför jag tar upp bloggen igen efter något år, är för att jag har alltid skrivit men ibland så finns det hinder som gör att man få lägga undan skrivandet, för att inte skapa problem eller oreda i ens liv. Om detta återkommer jag längre fram.

Nu har jag passerat 45 år och frågan är om man har blivit klokare med åren eller är det fortfarande så att man lär sig, gör misstag eller helt enkelt är man inte fullärd?

Jag vill gärna tro att jag blivit klokare, men det har varit riktig berg och dalbana, rent ut sagt!!

Så med facit i hand, vet jag bättre nu? Kanske, kanske inte!

Nu har jag semester och har massor med tid att skriva, så ni är välkomna att läsa och givetvis kommentera mina inlägg.

Trevlig sommar!!

// Vanja