En hel del har hänt sen jag var här inne och skrev.

Sommaren har varit fantastisk. Alla dessa goa människor jag fått umgås med. Två helger i juli har jag campat, ena helt på mc träff och helgen efter på en festival. Varit en upplevelse som jag sen kommer glömma.

Mc träffen med all denna kärlek från dessa underbara människor och vänner. Ville inte att den helgen skulle ta slut. Men jobbet kallade på måndag, så det var bara till att ställa om sig.

Helgen efter var egentligen inte tänkt att jag skulle åka på festival, men i sista sekund så ändrade jag mig och fick tag på biljett, tält, sovsäck och en tältsäng. Dock var sängen för stor för tältet, så det blev två liggunderlag, och efter två nätter var det skönt att komma hem och sova i en säng. Ska investera i luftmadrass :).

Dock andra dagen på festivalen blev lite off på kvällen. Mötte en person som jag gärna hade hoppat över att möta. Men chansen var stor, så där möttes våra väger.

Det var mycket jobbigt och ett försök till att prata med personen var lite svårt. Personen hade problem att stå stilla pga för mycket av den goa drycken. Men jag tror att nått gick fram ändå, trodde jag.

Bedrog mig rejält. Efter den helgen har lite messande förekommit och i god tron att personen och jag kunde hitta ett bra avslut, eftersom vi har gemensamma vänner, så mitt försök att få till ett möte och prata, så fick jag ett ja, men tyvärr som kom aldrig ett svar när innan det blev försent.

Idag sitter jag här och ska upp i rätten, för jag är åtalad för misshandel på denna person. Hela min värld rasade samman här i fredags. Har aldrig mått så här dåligt, inte ens efter alla bråk som jag och denna person haft.

Jag har sänt ett mess till personen men ingen respons.

Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur man kan vara så kall och tro att detta kommer leda till något bra. Det kommer de inte göra. Vi båda kommer bli skadade av detta.

Men jag är optimist och jag hoppas att personen tänker till och ser till att vi löser detta på ett bra sätt.

Det som gör mig mest ledsen är att jag aldrig haft med myndigheter att göra. Har fostrat min son på egen hand, Haft bra boende, haft ett stort socialt nätverk, jobb, bil osv.....levt ett bra liv.

Sen blev jag kär och helt plötsligt hamnar man i register hos myndigheter!!! VAD HÄNDE?????

Är det kärlek? Är det tillit till din partner? Är det lycka? Vet inte :(.

Jag tror på sanning, ärlighet, rättvisa och på gud. Kommer bli tufft men sanning kommer alltid fram i slut ändan. Det är den tron som håller mitt mod uppe för tillfälle. Och mina vänner som står bakom mig, som har känt mig länge och vet vem jag är.

Alla kan vi göra fel, ingen är perfekt men att spela ett spel som är så högt och tro att detta kommer sudda ut och dölja dina brister, så har du fel. Snarare så kan det bli bakslag. Tänk på det!!!

Nu ska jag försöka lägga detta lite åt sidan och faktiskt njuta av att jag köpt mig en bil, har ett kanon bra jobb med underbara kollegor, bra vänner och kanske en ny kärlek :). Förälskad är jag allt men det är bara i början och vad som händer vet ingen. Jag njuter på vägen bra, inget annat. Inga förväntningar!! Bara försöka må bra och gå framåt i livet.

Jag vet att jag inte borde skriva om detta, men detta är min läkningsprocess och har alltid varit, och jag kommer fortsätta skriva fast hinder har varit på vägen som satte stopp, men inte nu.

Kram på er där ute, och kom ihåg, ärlighet varar längst!!!!